En vecka utan barn... det är sååå tomt hemma nu. Vi städade och packade ihop igår kväll och nu på morgonen lämnade jag av dem på dagis, mina bejbis.... *saknar redan*....  nåväl en vecka går ju rätt så snabbt, snart är de hos mig igen.....Jag har fullt upp denna vecka med målning och träning, åsså har jag lagt in en ny punkt på agendan..... tid att bara tänka på/bry mig om mig själv. Så badrummet är bokat på tisdagkväll, då blir det helrenovering av Ulrica.... från topp till tå.... krämer och kurer ååå kaske lite brun utan sol. Några timmar senare kommer en ny Ulrica ut genom badrumsdörren :) Sen så kör jag igång med dansträning igen den här veckan, som jag har längtat :)

Prioriteringar.... har som funderat över dettta... Mina barn kommer ju alltid först, i 100 fall av 100 så är det så <3.. på plats nummer 2 har jag jag svårt att bestämma, meeen om jag ska vara helt ärlig så är det nog mitt jobb... jag säger inte att jobbet är mer värt än vänner och familj, men som jag prioriterar just nu så är mitt jobb viktigt för mig... Jag är trött på att ha dåligt samvete för saker och ting, så det känns rätt skönt att ha klart för sig vad som är viktigt.... det är en väg till att jag ska må bättre.... en annan sak som jag bestämt mig för är att börja svar JA eller NEJ på saker, inget kanske här... det är bara något som skapar stress och dåligt samvete.... Från och med nu blir det raka besked :)

Jag är vetgirig.... meeen vill man verkligen veta allt.? Är alla frågor värda att ställa? Vill man ha svar på alla frågor? När det gäller kärlek... Ska man bara ställa de frågor som man vet svaren på? Eller är det de frågorna som man inte vet svaren på och som man kanske inte vill veta svaren på som man ska ställa?

NU - hotellfrukost
SEN - telefonprat
SENARE - streetdance, som jag har längtat
IKVÄLL - måååla....

Hmmm... har jag tid att inte veta??